Jag saknar dig fast du står här mitt framför mig
word på det där! jag är världens mest veliga människa när det gäller kärlek, helt klart.
oh duktigt av dig att ta REMs imitation of life på den meningen! imponerande ;)
ah har du lagt upp den på blocket eller? hoppas du får den såld :)
du ska vi köpa familjenbiljetter nu? ;)
jag sk ahålla tummarna att hon vill ha den då :)
ja nu jävlar köper jag!
perfekt! ska bli skitkul verkligen :)
ah okej, ja billy kanske inte är så lätt att sälja.
nä precis, men man kan ju alltid försöka iaf :) man vet aldrig.
haha precis! eller släng skiten :)
haha ja precis! it's a win win situation!
Lära dig hur du tänker?! Nepp, det kommer man nog aldrig att göra tyvärr.
=)
Känslor i allmänhet och kärlek i synnerhet blottar en nakenhet som gör en osäker. Känslor är det mer sårbara och samtidigt mest värdefulla vi har, kanske är det just därför vi tramsar oss. Hela grejen med kärlek inbegriper inte sällan en massa rädsla, oro och ängslan för att inte bli besvarad. Men om det inte är besvarat - då är det ju inte värt, och innan man vet det förlorar man tid. Om det är någon gång ordspråket "Man måste våga för att vinna" passar så är det minsann i känslo-kärleks-sammanhang.
Apropå hur du tänker, så är jag rätt jävla säker på att du är helt på det klara med hur du resonerar. Vi är ju så lika, du och jag, och jag slutar aldrig tänka på hur jag resonerar kring mitt sätt att fundera över mina reflektioner. Meta-meta-meta-reflektion om reflektionen.
Naw, lilla J!
Kram på're!
Kärlek, kläm och respäääkt!