lavinia

Samtidigt som jag vet att det egentligen borde vara jag själv som styr hur jag uppfattar mig själv, så kan jag inte komma ifrån att även andra styr den uppfattningen. Vad folk gör och inte gör, säger och inte säger.
Jag vet också att saker, efter de omständigheter som råder, blir de jag gör dem till och ingen annan.
Den här sommaren trodde jag skulle bli en av de bästa, att den skulle bli vad jag gjorde den till. Men flera andra människors val, och även några av mina, har gjort den här till den sämsta på mycket länge.

Jag är medveten om att det kan se ut som om jag tycker om att spy galla, men nu kommer det.
Jag är lämnad ensam, med en lägenhet som jag inte har råd med och som kommer äta upp 70% av mitt csn. Jag har en mor inte som i grund och botten inte bryr sig om någon annan än sig själv, trots att min pappa har fått en stroke och med allt som det innebär så är det henne det är synd om. Jag har levt på 1000:- på hela sommaren, vilket inneburit att jag inte gjort något annat än att jobba röven av mig och sen varken ha tid, råd eller ork att göra något annat än att sitta hemma.

Samtidigt som jag försöker allt jag kan, jag ställer upp, är snäll och ger mer än vad jag borde för att jag tror att det ska göra allt lite bättre, så får jag ingenting tillbaka från någon. Men jag kanske förväntar mig för mycket.

Ibland vill jag bara bryta ihop och ligga med huvudet i någons knä och gråta för att världen är sådär löjligt orättvis, som bara en person med triviala problem kan tycka, men det finns inget knä.

Jag har drabbas av någon slags oförmåga att kunna somna om kvällarna/nätterna. Spelar ingen större roll vilken tid jag går och lägger mig, samma sak händer. Jag ligger och försöker sova men inget händer förrän vid halv tre. Vet inte varför.

För övrigt funderar jag på att lösenordskydda min blogg, men vi får se hur det blir. Den som är intresserad av ett lösenord kan ju hojta till.

Hej bloggen. Jag är sjuk och vill ha godis men jag är för trött och har för ont i huvudet för att gå och handla.

För övrigt så överlevde jag besöket på ge-kås trots alla galna kärringar och småbarnsföräldrar. FIck handlat en del bra grejer, bla gummistövlar och regnställ.

Nu ska jag återgå till soffan, filten, fimen och bristen på godis.

Då var det onsdag och jag har arbetat mitt sista pass för sommaren. Nu ser jag fram emot lite ledighet innan skolan drar igång igen. Ser fram emot skolan den med faktiskt. Ska börja hösterminen med att läsa två intressanta kurser, en som heter psykisk ohälsa och en som heter kriminalitet och prevention. Sen ska det skrivas b-uppsats och läsas vetenskapsteori.

Imorgon ska jag trängas med galna kärringar som borde vara tvungna att skaffa kundvagnskörkort för att ens få lov att titta på en kundvagn och definitivt för att få lov köra en, föräldrar med skrikande spädbarn och andra ungar de borde ha lämnat hemma och en massa,massa annat folk.
Ja kära bloggläsare, jag ska åka till Ullared. Detta sker oftast med en viss skräckblandad förtjusning. Förtjusningen är den här gången nästintill obefintlig då jag har zero cash att handla för. Eftersom jag bara fick tider på mitt sommarjobb i juli och augusti får jag min första lön i, just det, slutet av augusti. Lagom till skolan börjar och sommaren samt semestern som jag nu påbörjar, är slut. Dock har min käre far lovat, som en slags betalning för att jag kör honom och mamma dit, att jag ska välja nån grej som han sen betalar.

Annars är väl livet som det brukar, den mesta av deppigheten är borta även om jag känner för att bara skrika rakt ut ibland.