lavinia

Med sommaren kommer, för många, bad och solning och andra diverse trevliga saker man kan göra under en sån här fin årstid. I sann svensk anda brukar människor ändå klaga över att det är så varmt, när de bara en vecka tidigare att och önska de att värmen kunde komma så de slapp de förbaskade regnet eller vad det nu kan vara. Och klaga det ska man ju inte göra.

Själv har jag ett ganska ambivalent förhållande till sommaren och dess värme. För med sommaren och värmen kommer en av de saker som har stor inverkan på mitt liv. Nämligen min pollenallergi. Trots ett antal olika sorts mediciner finns det ändå vissa dagar som det är lättare för mig att stanna inomhus, vilket är mer än bara tråkigt.

Så nu sitter jag här inomhus framför datorn och funderar på livet i stort. Den sista tiden har karaktäriserats av just mitt funderande på livet och vad jag vill med mitt liv. Vad som är värt något och hur mycket man ska ge upp av sig själv för någon annans skull, eller om man ska det över huvudtaget. Jag har alltid sett mig själv som en ganska så självständig person som gör det som känns bäst för mig själv. Jag vet att jag klarar mig själv och att jag inte är direkt beroende av någon men samtidigt så kan jag inte undkomma att jag ibland känner mig otillräcklig. Samtidigt vet jag att en viss känsla av otillräcklighet får mig att vilja åtadkomma mer.

Men som sagt klaga, det ska man ju inte göra.