one night to be confused
Söndag. Julmust, clementiner och transkribering. Så ser min dag ut och jag känner mig sådär lagom pepp.
Just nu skulle jag vilja ha lov. Semester. Åka i våg någonstans. Nya upplevelser och göra roliga saker. Men hur mycket jag än vill så har jag varken lov, semester eller någonstans att åka.
Saknar det. Saknar känslan. Känslan som jag vet finns någonstans.
Och känslan av att man duger enbart när det inte finns något annat känns som ett allt för vanligt inslag.)
Kommentarer
Postat av: pelle
Usch, den där känslan har jag upplevt så jävlans många gånger. Och så suger det att höra "bit ihop"-frasen. Mest vill man ha någon som lyssnar och även ibland håller med.
Fast stå och trampa gör vi alla någon gång i livet. Om det så än handlar om en månad eller tre år. Kanske det är en tröst, att veta att du inte är helt själv i det du känner?
Och förresten, kul med lite pics här och kunna placera din blogg med ett fejs!
Trackback