Vi ska skratta åt små ting ingen annan skrattar åt
Konstaterar att tiden går fort och att jag knappt har förstått att ett nytt år har kommit och att det förra är just det, förra året.
Förra året;
Årets egoboost: att min handledare under praktiken svarar "Nej" på frågan "Finns det något Jessica behöver förbättra för att kunna bli en bättre socionom?" som min praktiklärare ställer under utvärderingssamtalet.
Årets plats: praktiken på Infektionsklinken, Östra sjukhuset.
Årets grej: att jag i maj flyttar till en lägenhet som faktiskt är min första egna lägenhet. Trots att jag egentligen flyttade hemifrån när jag var 19.
Årets sorg: att min mormor gick bort på annan dag jul.
Årets glädje: ?
Årets konstigaste: att bli kallad för "bruden" av två manliga arbetskamrater på sommarjobbet när de tror att jag inte hör. Eller ja, att bli kallad för bruden är för mig konstigt oavsett vem som säger det.
Årets skönaste: snubbar som flörtar med en när jag står och delar ut kondomer på nordstan under World Aids Day
Årets seger: att jag slutade låta andra människor bestämma hur jag ska må.
Årets jobbigaste: att inte få något jag vill ha. Det händer sjukt sällan.
Årets drygaste: att jag faktiskt tror att jag kan få allt jag vill ha. Det är svårt att vara ödmjuk när man tror att man är bäst.
Årets bästa: Pappa, alltid pappa!
Årets finaste: Tilda och Liselotte.
Årets favoritord: kontaktrebus.
Årets händelse: att jag tillslut kommer tillbaka till att tycka om känslan av att vara själv.
Årets konstaterande: att jag fortfarande jag små fötter och svårt att hitta skor som passar.